Bigindicator

Between Realities

Event  |  Reviews  |  Comments
20180812102428-anna
Anna Uddenberg: Journey of Self Discovery, 2016 © Foto: Kraupa-Tuskany Zeidler, Berlin
Between Realities

Lövholmsbrinken 1
SE-11743 Stockholm
Sweden
August 31st - October 14th
Opening: August 31st 11:00 AM - 4:00 PM

QUICK FACTS
WEBSITE:  
http://www.fargfabriken.se
EMAIL:  
pernilla@fargfabriken.se
PHONE:  
+46 8 6450707
OPEN HOURS:  
Thu 11-7; Fri-Sun 11-4 during exhibition periods.

DESCRIPTION

Five contemporary artists participate in the exhibition Between Realities and, in different ways, focus upon what it entails to be human in a rapidly changing world, where technology is perpetually altering our behaviours and perceptions of the world.

Naturally, it is difficult to fully grasp and portray what digitalization will mean for our lives and societies. The constantly connected world creates exciting possibilities as well as practical and philosophical challenges. Is it accurate to say that digitalization alters our perception and that we thus experience the world through a deceptive filter that amplifies, reduces and ultimately distorts? If so, what does that mean?

PARTICIPATING ARTISTS:

Anna Uddenberg (1982)

Anna Uddenberg participate in the exhibition with Journey of Self Discovery, 2016. The work revolves around themes such as commercialism, consumption, feminism, body fixation, identity and the creation of the self-image. The smartphone camera is a crucial tool in the creation of the image of ourselves that we wish to project, where the "selfie" is one of the most common motifs in social media. Here, the camera is used to portray our bodies, often as a means to achieve social affirmation and acceptance.

Wendy McMurdo (1962)

Wendy McMurdo has in many of her art projects focused upon questions that deal with computers, children and education. McMurdo has visited schools and studied how pupils use computers and especially how they play computer games. How will the fact that children today spend a significant portion of their time in virtual worlds, such as Minecraft, affect them?

In the exhibition McMurdo participate with the project Indeterminate Objects (Classrooms), 2017, the artist investigates the presence of digital visualizations in the daily life of children. McMurdo has photographed classrooms with classic, Victorian interiors and then added digital animations to them.

In Indeterminate Objects (Chatroom), 2018, she has extracted conversations from chatrooms in the computer game Minecraft. The chat adds another layer to the actions in the game and links the players, the fiction and the virtual together.

Jacob Kirkegaard (1975)

Jacob Kirkegaard participate in the exhibition with the video work Stigma, 2014, which is recorded at four different sites nearby Fukushima, after the nuclear disaster in 2011.
Stigma functions partly in an artistic tradition of nature descriptions, but is multi-layered and moves in between dimensions. With the help of highly sensitive microphones, Kirkegaard has recorded sounds that you cannot hear with the human ear.
The sounds add another dimension and layer to the video footage. They change the perception and experience of the landscape and open up for new interpretations. Since the piece was recorded in Fukushima, it is easy to draw connections between the soundtrack and the radioactivity. The radiation is always there but it cannot be seen with your eyes. Stigma also opens up discussion about the relation between civilization, nature and humanity.

 

Katja Novitskova (1984)

Katja Novitskovas work Mamaroo (smouldering brain, growth potential), 2018, seems to belong to a future world, where robots and cyborgs have replaced humans. The robot is nursing small robotic bugs with tender love and care.

Novitskova works within a high-tech aesthetics. In her works, the viewer can find both a fascination for technology and a dystopian foreboding of where the development within artificial intelligence might lead. Or in a less dystopian way of putting it: if humans are replaced by machines and if planet Earth then becomes a better place for all other living beings, and if the creatures that populate Earth live happy lives - the future might mean the end of humanity, but not necessarily the end of the world. This may be the future where the work Mars Potential (marabou), 2015, belongs, where other planets might be an option if Earth is not anymore.


I utställningen Between Realities deltar fem samtida konstnärer som genom olika metoder fokuserar på vad det är att vara människa i en snabbt föränderlig värld, där tekniken ständigt förändras och påverkar våra beteenden och uppfattningar av världen. 

Naturligtvis är det svårt att till fullo förstå och beskriva vad digitaliseringen av våra liv och samhället i stort egentligen kommer att betyda. Det är lika lätt att bli hänförd och dras med av de möjligheter som en ständigt uppkopplad värld erbjuder, som det är att se de praktiska och filosofiska problem som uppstår. Är det möjligt att påstå att digitaliseringen förändrar vår perception och att vi därmed upplever världen genom ett bedrägligt filter som förstärker, förminskar och förvränger? Om så är fallet, vad innebär det? 

MEDVERKANDE KONSTNÄRER:

Anna Uddenberg (f. 1982)

Anna Uddenberg deltar i utställningen med verket Journey of Self Discovery 2016. Verket tar upp frågor kring kommersialism, konsumtion, feminism, kroppsfixering, identitet och hur vi skapar vår självbild. Mobiltelefonens kamera spelar en viktig roll när vi skapar den bild av oss själva som vi vill att omvärlden ska se, där "selfien" är ett av de vanligaste motiven på sociala medier. Kameran är ett verktyg som vi använder för att undersöka oss själva i jakten på identitet och bekräftelse.

Wendy McMurdo (f. 1962)

Wendy McMurdo har i flera av sina konstprojekt intresserat sig för frågor kring datorer, barn och utbildning. McMurdo har besökt skolor och studerat hur barn använder datorer och särskilt hur de spelar dataspel. Hur påverkas barnen av spelandet och att de tillbringar så mycket tid i virtuella världar, såsom Minecraft?

I projektet Indeterminate Objects (Classrooms), 2017, som McMurdo deltar i utställningen med undersöker hon hur digitala visualiseringar är närvarande i barnens vardag. McMurdo har fotograferat klassrum i en skola med klassiska, viktorianska miljöer och sedan lagt till diverse digitala animationer.

I det mindre verket Indeterminate Objects (Chatroom), 2018, har McMurdo kopierat konversationer från kommentarsfältet i Minecraft och frikopplat dem från spelet. Här skapas ytterligare ett lager till det som händer i spelet och länkar samman spelarna, fiktionen och det virtuella.
 

Jacob Kirkegaard (f. 1975)

Jacob Kirkegaard visar videoverket Stigma, 2014, som är inspelat på fyra olika platser runt Fukushima, efter den stora kärnkraftsolyckan som inträffade 2011.
Stigma inställer sig delvis i en konstnärlig tradition av naturskildringar men verket består av flera lager och rör sig mellan dimensioner. Med hjälp av känsliga mikrofoner har Kirkegaard spelat in ljud som inte går att uppfatta utan förstärkning. Ljuden adderar en dimension och ett lager till bilderna. De förändrar upplevelsen av landskapet och öppnar upp för fler tolkningar. Eftersom verket är inspelat i Fukushima är det lätt att dra paralleller till den radioaktiva strålningen, som hela tiden finns där men som inte syns. Stigma öppnar också upp en diskussion om hur civilisation, natur och människa förhåller sig till varandra.

Katja Novitskova (1984)

Katja Novitskovas verk Mamaroo (smouldering brain, growth potential), 2018, tycks berätta om en värld där robotar och cyborger har ersatt människan. Roboten har tagit sig an små robotkryp och ser efter dem med största kärlek.
Novitskova rör sig i en högteknologisk värld där det finns spår av såväl en teknikfascination som en dystopisk föraning om vad utvecklingen inom den artificiella intelligensen kan innebära. Eller kanske inte: om maskinen tar över efter människan och om planeten då blir en bättre plats för allt övrigt liv och om dessa nya varelser lever lyckligt, vad är det då som säger att den världen skulle vara en sämre plats att leva i? Det är möjligt att människan går en dyster framtid till mötes, men det innebär inte nödvändigtvis världens undergång. Dessutom finns det kanske en möjlighet, som verket Mars Potential (marabou), 2015, antyder, att livet kan fortsätta på andra planeter om Jorden inte längre är något alternativ.

Julius von Bismarck  (f. 1983)

I Tysklands geografiska mittpunkt finns ett träd planterat, en lind. En morgon i april, 2013 rapporterades en olycka. En svart VW Golf hade kraschat in i trädet. Polisen var konfunderad. Det syntes inga spår fram till trädet som indikerade varifrån bilen hade kommit. Till sist stod det klart att bilen måste ha krockats någon annanstans och sedan lyfts till platsen.
Olyckan arrangerades av konstnären Julius von Bismarck. Med både humor och list utmanar han invanda sätt att se och förstå bilder och omvärlden. I verket Unfall am Mittelspunkt Deutschlands #1, 2013, som von Bismarck deltar med i utställningen, planterar han en fiktion och konceptuell idé som sedan letar sig in i lokala medier och polisrapporter och blir en del av verkligheten. En metod konstnären använt sig av i flertalet av hans verk.